Jag fick äran att inleda jubileumsåret genom att skriva en artikel om honom i Corren. Han är en person som har följt med mig rätt mycket, faktiskt ända sedan jag skrev min första uppsats på universitetet om hans maktkamp mot Gustav Vasa.
Till uppsatsen läste jag stora delar av hans brevväxling som faktiskt finns bevarad, vilket är väldigt ovanligt för en person från den här tiden i Sverige.
Vem var han då, denne man som blivit mest känd för sin brasklapp?
Han var född som son till borgmästaren i Linköping, han studerade utomlands i det tysk-romerska riket och under flera år i Rom, innan han återkom och till sist slutade som biskop i sin gamla hemstad Linköping. I unionsstriderna försökte han bevara kyrkans ställning, men det var ingen lätt uppgift och han visade att han stöttade Kristian II - mer känd som Kristian Tyrann - genom att han skulle ha pillat fram sin brasklapp ur sigillet.
Det gjorde att han undkom Stockholms blodbad.
Men när Gustav Vasa tog makten började han först stötta honom, sedan kom de i konflikt när Brask insåg att kungen ville bryta med Rom. Då valde Brask att ta det säkra före det osäkra och fly landet.
Hans Brask levde i en märklig brytningstid som jag tycker är väldigt intressant. Det är som om den nya tiden stod på tröskeln medan medeltiden höll på att fasas ut, och där fanns en del vinnare, som Gustav Vasa, och en del förlorare, som Hans Brask.
Artikeln om Hans Brask finns att läsa här.
