Vår i Köpenhamn

Det är lunchtid när jag skriver det här inlägget. Sedan igår är jag i Köpenhamn. Här känns det att våren har kommit längre än hemma i Linköping. Det blommar redan i rabatterna och nu när jag har satt mig på en bänk och skriver det här ute i parken alldeles bakom Rigsarkivet värmer solen.

Jag är här för att titta på dokument i Rigsarkivet. Det ligger löjligt nära maktens centrum i Danmark, bara ett stenkast från Christiansborg där statsministern sitter i verkligheten och i favoritserien "Borgen". Rigsarkivet ansluter till Christiansborg. Det är en gammal tegellänga som inte ser särskilt mycket ut för världen utifrån, men därinne finns verkligen intressanta dokument för nästa bok. Här finns stora delar av inte bara dansk utan hela Nordens historia, eftersom Tre Kronor som vi vet brann på 1600-talet och tog en stor del av de svenska dokumenten med sig.

Det är en enormt häftig känsla att sitta och titta på de riktiga dokumenten från 1400- och 1500-talet, när man som jag nu i flera månaders tid har suttit och läst OM dokumenten eller i bästa fall läst moderna avskrifter av dem. Men att se handstilen, känna doften från pappret, att veckla upp ett brev som kanske ingen har öppnat på århundraden - det är då man känner att det här med tid är något verkligt märkligt och ibland helt obefintligt.

De är så snälla, alla som jobbar här, och som guidar mig rätt bland dokumenten och hur man ska göra för att få ta del av den här informationen och de här dokumenten. En herre i receptionen hade enormt tålamod med min knaggliga danska och ansträngde mig för att hjälpa till. Det känns alltid så trevligt att få ett sådant bemötande, och jag tänker på hur viktigt det är för att folk ska våga komma till arkiven och se vad som döljer sig där.

Nu måste jag in igen, hur skönt det än var att sitta här i februarisolen.

Katarina den stora av Ryssland på P3

Idag berättar jag om Katarina den stora på morgonpasset.

Katarina II drog med en armé som hon själv samlat till Petershof 1762 där hon avsatte sin man. Med statskuppen tog hon makten och blev kejsarinna över Ryssland. 

Du kan lyssna på inslaget på P3:s hemsida här.

Bokrelease för Drottning utan land

Jag och Björn Linnell pratar om Drottning utan land som har haft bokrelease idag. Tack till Livrustkammaren som hjälpte till.

Drottning utan land recenserad i Corren

Idag blev jag recenserad av Jakob Carlander på Corren.

Det är alltid kul att se vad Jakob skriver, för han är alltid påläst och han har ofta intressanta reflexioner efter att ha läst en bok. Precis som han skriver så har jag velat sätta ljus på varför Kristina kan ha gjort vad hon gjorde. Det har skrivit alldeles för lite om varför hon avgick och vad hon gjorde sedan, och hur vi kan förstå varför hon valde att lämna det politiska ljuset. 

Det är nog inte många som känner till hur pass mycket politik Kristina ändå ägnade sig åt efter att hon lämnat Sverige. Eller att hon var tillbaka i Sverige två gånger efter att hon lämnat tronen, varav hon nästan blev utslängd sista gången. 

En av de mest spännande sakerna med boken, tycker jag har varit att skriva om Rom på 1600-talet. Det var en märkligt nedgången stad, även om den under renässansen hade fått ett uppryck. Vi kan bara föreställa oss hur det kan ha varit för Kristina och de andra att gå runt där och formligen ha ruinerna efter antiken staplade runtom sig, för vem som helst att se eller plocka med sig en bit av. Rom hade kanske femtiotusen invånare vid den tiden - från att staden haft mer än en miljon under antiken. Det var alltså en ruinstad som bredde ut sig långt utanför bebyggelsen som användes på Kristinas tid. 

Mitt i det här satt påvarna och försökte hitta på sätt att få hela Europa att bli katolskt igen. I det spelet var Kristina - dotter till protestantismens "förkämpe" Gustav II Adolf - ett kort som de gjorde allt för att försöka ha på hand. 

Jag hoppas att ni kommer att gilla den här fortsättningen på den första boken om Drottning Kristina, "Drottning utan land".

Correns artikel finns här. 

Kung Erik och Åtvidaberg

I dagarna är det 600 år sedan Åtvidaberg grundades. Det firas stort med kungabesök och en fin jubileumsbok. Corren bad mig att skriva om stadens grundare, Erik av Pommern.

Vad var det då Erik av Pommern hade gjort för att ta åt sig äran av att ha grundat Åtvidaberg? Ja, det är lite oklart, men han daterade ett privilegiebrev för bergsmännen i närheten av nuvarande Åtvidaberg att börja bryta malm i maj 1413. Det är från det brevet som staden räknar sin "födelse", men det är möjligt att det funnits en by eller bosättning på platsen långt tidigare. Från den här tiden blev bergsbruket åtminstone i perioder viktigt för Åtvidaberg.

Erik av Pommern var en rätt spännande figur som fått ett ganska dåligt rykte, men som jag själv var nyfiken på när jag fick frågan om att skriva om honom. Kolla på bilden här bredvid - han visste att klä sig efter senaste modet - och han ska ha varit allmänt imponerande med ett "ridderligt" uppträdande och för tiden var han väldigt lång, runt 190 cm.

Han var adopterad av drottning Margareta - hon som skapat Kalmarunionen - eftersom hon inte hade några egna barn som kunde ta över tronen. Erik kom alltså som 16-åring att bli tronföljare till Margareta, men det dröjde mer än femton år innan han fick ta över makten från henne.

Men Erik av Pommerns regering blev ingen lyckad historia. Unionen som Margareta hade skapat började snart krackelera och Engelbrekt fick stormännen i den svenska delen att göra uppror och avsätta Erik.

Artikeln om Erik av Pommern finns att läsa i sin helhet här.