Kung Erik och Åtvidaberg

I dagarna är det 600 år sedan Åtvidaberg grundades. Det firas stort med kungabesök och en fin jubileumsbok. Corren bad mig att skriva om stadens grundare, Erik av Pommern.

Vad var det då Erik av Pommern hade gjort för att ta åt sig äran av att ha grundat Åtvidaberg? Ja, det är lite oklart, men han daterade ett privilegiebrev för bergsmännen i närheten av nuvarande Åtvidaberg att börja bryta malm i maj 1413. Det är från det brevet som staden räknar sin "födelse", men det är möjligt att det funnits en by eller bosättning på platsen långt tidigare. Från den här tiden blev bergsbruket åtminstone i perioder viktigt för Åtvidaberg.

Erik av Pommern var en rätt spännande figur som fått ett ganska dåligt rykte, men som jag själv var nyfiken på när jag fick frågan om att skriva om honom. Kolla på bilden här bredvid - han visste att klä sig efter senaste modet - och han ska ha varit allmänt imponerande med ett "ridderligt" uppträdande och för tiden var han väldigt lång, runt 190 cm.

Han var adopterad av drottning Margareta - hon som skapat Kalmarunionen - eftersom hon inte hade några egna barn som kunde ta över tronen. Erik kom alltså som 16-åring att bli tronföljare till Margareta, men det dröjde mer än femton år innan han fick ta över makten från henne.

Men Erik av Pommerns regering blev ingen lyckad historia. Unionen som Margareta hade skapat började snart krackelera och Engelbrekt fick stormännen i den svenska delen att göra uppror och avsätta Erik.

Artikeln om Erik av Pommern finns att läsa i sin helhet här.

Mannen med brasklappen

Hans Brask blev biskop i Linköping för femhundra år sedan. Det kommer uppmärksammas en hel del i staden under året.

Jag fick äran att inleda jubileumsåret genom att skriva en artikel om honom i Corren. Han är en person som har följt med mig rätt mycket, faktiskt ända sedan jag skrev min första uppsats på universitetet om hans maktkamp mot Gustav Vasa.

Till uppsatsen läste jag stora delar av hans brevväxling som faktiskt finns bevarad, vilket är väldigt ovanligt för en person från den här tiden i Sverige.

Vem var han då, denne man som blivit mest känd för sin brasklapp?

Han var född som son till borgmästaren i Linköping, han studerade utomlands i det tysk-romerska riket och under flera år i Rom, innan han återkom och till sist slutade som biskop i sin gamla hemstad Linköping. I unionsstriderna försökte han bevara kyrkans ställning, men det var ingen lätt uppgift och han visade att han stöttade Kristian II - mer känd som Kristian Tyrann - genom att han skulle ha pillat fram sin brasklapp ur sigillet.

Det gjorde att han undkom Stockholms blodbad.

Men när Gustav Vasa tog makten började han först stötta honom, sedan kom de i konflikt när Brask insåg att kungen ville bryta med Rom. Då valde Brask att ta det säkra före det osäkra och fly landet.

Hans Brask levde i en märklig brytningstid som jag tycker är väldigt intressant. Det är som om den nya tiden stod på tröskeln medan medeltiden höll på att fasas ut, och där fanns en del vinnare, som Gustav Vasa, och en del förlorare, som Hans Brask.

Artikeln om Hans Brask finns att läsa här.

Bokens dag i Linköping

Ikväll blev det ett fantastiskt trevligt framträdande på Östgötateaterns scen på Bokens dag i Linköping. Jag pratade om drottning Kristina med ÖstgötaCorrespondentens alltid lika entusiastiska kulturchef Åsa Christoffersson som moderator. Det var en märklig och häftig upplevelse att stå på scenen inför så många människor som bara skymtade ute i salongen i mörkret. Platsen är verkligen som gjord för den här typen av tillställningar, hoppas det blir fler i framtiden!

Imorgon blir det författarfrukost för den som har vägarna förbi BokMedia på Sankt Lars-gatan. Mer information om tider finns här.

En bok, en författare: Maktspelerskan

Nu har jag intervjuats om min senaste bok "Maktspelerskan" i serien En bok, en författare av den alltid lika påläste och intresserade John Chrispinsson. Samtalet blev riktigt spännande och intressant tycker jag.

Min bok handlar om drottning Kristina fram till att hon - enligt de allra flesta - oväntat steg ner från tronen när hon bara var 27 år gammal. Jag försöker utifrån de källor som finns, framför allt hennes egna brev, memoarer, beskrivningar av henne och om henne, och samtida protokoll från riksdagar och andra politiska sammanhang ge en ny bild där jag ser hennes agerande som en stor uppgörelse eller revolt mot högadeln som efter hennes far Gustav II Adolfs död tagit makten i Sverige.

I kampen mot högadeln var hennes främste motståndare den som varit hennes fars viktigaste rådgivare, rikskanslern Axel Oxenstierna. Det var i ljuset av revolten mot honom som hennes agerande de här åren måste ses, hävdar jag i boken.

Trots att det skrivits mycket om drottning Kristina finns det fortfarande väldigt mycket mer att säga om henne och de val hon ställdes inför.

Intervjun finns på UR:s sida här.