Varför är det så mycket Nederländerna i vår historia?

En gång i tiden hette Göteborg Nya Amsterdam. Vår historia är direkt sammanknuten med Nederländernas på ett sätt som vi sällan tänker på idag. 

Kronhuset i Göteborg. Bild: Wikipedia

I städer som Malmö och Göteborg har husen ofta tegelfasader oputsade längs raka gator, och båda städerna genomkorsas av små vattendrag eller kanaler, och husen har en särskild aura av renässans med strikta linjer och höga fönster. Mest ikoniska av de här husen är kanske residenset på Stortorget i Malmö och Kronhuset i Göteborg. De är som tagna direkt från Nederländerna. Hur kommer det sig?

Nytt projekt med Västergötland i fokus

Västergötlands fornminnesförening har gett mig möjligheten att forska om fortsättningen på historien om Kristian Tyrann. Igår var jag och presenterade mitt nya projekt i Skara. 

Redan på försommaren 2016 skickade jag in ansökan om att göra ett projekt kring hur Sverige började bli ett rike efter Kristian Tyranns fall och om hur  Gustav Vasa försökte skapa en starkare statsmakt från 1520-talet. Jag upptäckte att adelsmannen Gustaf Olsson (Stenbock), som bodde på Torpa stenhus i södra Västergötland, verkade vara en nyckelfigur i det här arbetet.

(föreläsning) Lokalfrälset och Centralmakten: i Skara , 15 Feb kl 19

Hur allierade sig den nyetablerade kungamakten med personer som hade borgar på viktiga platser på 1500-talet? En av dessa nyckelplatser var Torpa stenhus. Det här var fortfarande en värld där ett bra sätt att kunna befästa makten var att gömma sig bakom tjocka väggar.

Skrivandets svårigheter: mindre talang, mer envishet

Fem omskrivningar. Det är vad det tog. Uthållighet och envishet är (tyvärr) mycket viktigare än idé, passion, kreativitet och inspiration. Precis som med så mycket annat i livet. Jag tror att det här är vad många faller på när de försöker skriva. En bra bok på femhundra sidor har ytterligare minst tvåtusen sidor bortslängda utkast bakom sig. 

Manuset till "Furste av Norden" blev till sist drygt femhundra sidor långt. 

"Stryk hälften och skriv om resten" ska Astrid Lindgren ha sagt. En tålmodig omgivning och en dåres envishet vid motgångar är ingredienser som lätt glöms bort när det talas om bokskrivande. 

Just nu tänker jag på den där dagen i början på oktober när jag levererade manus på min kommande bok till förlaget. Då hade jag skrivit på boken i nästan exakt tre år, och så plötsligt en dag var skrivandet klart.

Då hade jag skrivit fem hela omskrivningar av manuset. Det är alltså inte, som man kan tro, en gång som en bok behöver skrivas, utan fem. Genom arbetet varvas dagar av uppgivenhet med dagar då allt känns som att det går framåt och att det här kommer att bli strålande. 

Vägen fram till den slutgiltiga versionen av boken var med andra ord allt annat än rak.

Historia och landsgränser

Hur kommer det sig att vi fortfarande skriver historia utifrån våra nuvarande landsgränser? Det räcker att gå tillbaka hundra år så stämmer det inte. Ändå söker vi svaren om "rötterna" till landet som om landet alltid hade funnits där.

Belägringen av Helsingborg 1535. En internationell adelsarmé står mot en borgararmé från Malmö. Foto: Wikimedia Commons.

För ett litet tag sedan läste jag Gunnar Wetterbergs bok om Skånes historia (recensionen av den finns här). Det är på många sätt ett imponerande arbete på drygt sexhundra sidor. Boken är bara det första bandet i en planerad triologi om landskapets intressanta skiften, och något som slog mig när jag läste den är hur ofta historiska skildringar fortfarande envisas med att utgå från de nuvarande ländernas gränser. Vi tänker sällan på att gränserna som vi har nu oftast är – i ett något längre perspektiv – nya.