Katarina den stora av Ryssland på P3

Idag berättar jag om Katarina den stora på morgonpasset.

Katarina II drog med en armé som hon själv samlat till Petershof 1762 där hon avsatte sin man. Med statskuppen tog hon makten och blev kejsarinna över Ryssland. 

Du kan lyssna på inslaget på P3:s hemsida här.

Bokrelease för Drottning utan land

Jag och Björn Linnell pratar om Drottning utan land som har haft bokrelease idag. Tack till Livrustkammaren som hjälpte till.

Drottning utan land recenserad i Corren

Idag blev jag recenserad av Jakob Carlander på Corren.

Det är alltid kul att se vad Jakob skriver, för han är alltid påläst och han har ofta intressanta reflexioner efter att ha läst en bok. Precis som han skriver så har jag velat sätta ljus på varför Kristina kan ha gjort vad hon gjorde. Det har skrivit alldeles för lite om varför hon avgick och vad hon gjorde sedan, och hur vi kan förstå varför hon valde att lämna det politiska ljuset. 

Det är nog inte många som känner till hur pass mycket politik Kristina ändå ägnade sig åt efter att hon lämnat Sverige. Eller att hon var tillbaka i Sverige två gånger efter att hon lämnat tronen, varav hon nästan blev utslängd sista gången. 

En av de mest spännande sakerna med boken, tycker jag har varit att skriva om Rom på 1600-talet. Det var en märkligt nedgången stad, även om den under renässansen hade fått ett uppryck. Vi kan bara föreställa oss hur det kan ha varit för Kristina och de andra att gå runt där och formligen ha ruinerna efter antiken staplade runtom sig, för vem som helst att se eller plocka med sig en bit av. Rom hade kanske femtiotusen invånare vid den tiden - från att staden haft mer än en miljon under antiken. Det var alltså en ruinstad som bredde ut sig långt utanför bebyggelsen som användes på Kristinas tid. 

Mitt i det här satt påvarna och försökte hitta på sätt att få hela Europa att bli katolskt igen. I det spelet var Kristina - dotter till protestantismens "förkämpe" Gustav II Adolf - ett kort som de gjorde allt för att försöka ha på hand. 

Jag hoppas att ni kommer att gilla den här fortsättningen på den första boken om Drottning Kristina, "Drottning utan land".

Correns artikel finns här. 

Kung Erik och Åtvidaberg

I dagarna är det 600 år sedan Åtvidaberg grundades. Det firas stort med kungabesök och en fin jubileumsbok. Corren bad mig att skriva om stadens grundare, Erik av Pommern.

Vad var det då Erik av Pommern hade gjort för att ta åt sig äran av att ha grundat Åtvidaberg? Ja, det är lite oklart, men han daterade ett privilegiebrev för bergsmännen i närheten av nuvarande Åtvidaberg att börja bryta malm i maj 1413. Det är från det brevet som staden räknar sin "födelse", men det är möjligt att det funnits en by eller bosättning på platsen långt tidigare. Från den här tiden blev bergsbruket åtminstone i perioder viktigt för Åtvidaberg.

Erik av Pommern var en rätt spännande figur som fått ett ganska dåligt rykte, men som jag själv var nyfiken på när jag fick frågan om att skriva om honom. Kolla på bilden här bredvid - han visste att klä sig efter senaste modet - och han ska ha varit allmänt imponerande med ett "ridderligt" uppträdande och för tiden var han väldigt lång, runt 190 cm.

Han var adopterad av drottning Margareta - hon som skapat Kalmarunionen - eftersom hon inte hade några egna barn som kunde ta över tronen. Erik kom alltså som 16-åring att bli tronföljare till Margareta, men det dröjde mer än femton år innan han fick ta över makten från henne.

Men Erik av Pommerns regering blev ingen lyckad historia. Unionen som Margareta hade skapat började snart krackelera och Engelbrekt fick stormännen i den svenska delen att göra uppror och avsätta Erik.

Artikeln om Erik av Pommern finns att läsa i sin helhet här.

Mannen med brasklappen

Hans Brask blev biskop i Linköping för femhundra år sedan. Det kommer uppmärksammas en hel del i staden under året.

Jag fick äran att inleda jubileumsåret genom att skriva en artikel om honom i Corren. Han är en person som har följt med mig rätt mycket, faktiskt ända sedan jag skrev min första uppsats på universitetet om hans maktkamp mot Gustav Vasa.

Till uppsatsen läste jag stora delar av hans brevväxling som faktiskt finns bevarad, vilket är väldigt ovanligt för en person från den här tiden i Sverige.

Vem var han då, denne man som blivit mest känd för sin brasklapp?

Han var född som son till borgmästaren i Linköping, han studerade utomlands i det tysk-romerska riket och under flera år i Rom, innan han återkom och till sist slutade som biskop i sin gamla hemstad Linköping. I unionsstriderna försökte han bevara kyrkans ställning, men det var ingen lätt uppgift och han visade att han stöttade Kristian II - mer känd som Kristian Tyrann - genom att han skulle ha pillat fram sin brasklapp ur sigillet.

Det gjorde att han undkom Stockholms blodbad.

Men när Gustav Vasa tog makten började han först stötta honom, sedan kom de i konflikt när Brask insåg att kungen ville bryta med Rom. Då valde Brask att ta det säkra före det osäkra och fly landet.

Hans Brask levde i en märklig brytningstid som jag tycker är väldigt intressant. Det är som om den nya tiden stod på tröskeln medan medeltiden höll på att fasas ut, och där fanns en del vinnare, som Gustav Vasa, och en del förlorare, som Hans Brask.

Artikeln om Hans Brask finns att läsa här.