Det är lunchtid när jag skriver det här inlägget. Sedan igår är jag i Köpenhamn. Här känns det att våren har kommit längre än hemma i Linköping. Det blommar redan i rabatterna och nu när jag har satt mig på en bänk och skriver det här ute i parken alldeles bakom Rigsarkivet värmer solen.Jag är här för att titta på dokument i Rigsarkivet. Det ligger löjligt nära maktens centrum i Danmark, bara ett stenkast från Christiansborg där statsministern sitter i verkligheten och i favoritserien "Borgen". Rigsarkivet ansluter till Christiansborg. Det är en gammal tegellänga som inte ser särskilt mycket ut för världen utifrån, men därinne finns verkligen intressanta dokument för nästa bok. Här finns stora delar av inte bara dansk utan hela Nordens historia, eftersom Tre Kronor som vi vet brann på 1600-talet och tog en stor del av de svenska dokumenten med sig.
Det är en enormt häftig känsla att sitta och titta på de riktiga dokumenten från 1400- och 1500-talet, när man som jag nu i flera månaders tid har suttit och läst OM dokumenten eller i bästa fall läst moderna avskrifter av dem. Men att se handstilen, känna doften från pappret, att veckla upp ett brev som kanske ingen har öppnat på århundraden - det är då man känner att det här med tid är något verkligt märkligt och ibland helt obefintligt.De är så snälla, alla som jobbar här, och som guidar mig rätt bland dokumenten och hur man ska göra för att få ta del av den här informationen och de här dokumenten. En herre i receptionen hade enormt tålamod med min knaggliga danska och ansträngde mig för att hjälpa till. Det känns alltid så trevligt att få ett sådant bemötande, och jag tänker på hur viktigt det är för att folk ska våga komma till arkiven och se vad som döljer sig där.
Nu måste jag in igen, hur skönt det än var att sitta här i februarisolen.
