(video) Hände Ragnarök på riktigt?

Förutsägelsen om hur Ragnarök skulle komma och världen skulle sluta enligt den fornnordiska mytologin är en av de mest kända passagerna i Eddan. Men varifrån kommer berättelsen och är den bara en fantasi? Eller hade den rentav kopplingar till verkligheten? 

Eddans berättelsen om världens slutliga undergång låter så här: ”Det första är att den vinter som kallas Fimbulvintern kommer. Då yr snö från alla håll, då blir det mycket kallt och vassa vindar. Solen har ingen verkan. Tre vintrar i följd och ingen sommar emellan.” 


Flera historiker hade tidigt börjat misstänka att något hade hänt på framför allt norra halvklotet under 500-talet. I flera antika källor runt Medelhavet skrev olika sagesmän om att skördarna uteblev under flera år på rad. Den kände bysantinske historieskrivaren Prokopius skrev att under året 536 var det som om solen hade mist sitt sken och var i ständig förmörkelse. Det var som om solen inte hade samma kraft som den brukade. 
Källorna talade alltså om att det varit flera svåra år då skördarna slagit fel och då solen inte skinit som vanligt. Stämde det? 

Ganska långt fram i tiden var det lätt att avfärda skriftliga belägg som verkar alltför märkliga som påhitt eller myter. Men ju mer arkeologin och vetenskaperna har utvecklats, desto mer detaljer kan vi få fram om det förflutna som kan hjälpa oss att skilja ut myterna från vad som faktiskt borde ha hänt. Och flera ledtrådar som har spårats upp på sistone tyder på att de antika skrifterna hade rätt. Det första spåret hittade man djupt nere i isen på Grönland. 

Det var på 1980-talet och några forskare var egentligen främst ute efter att studera vulkanisk aktivitet generellt, och de ville komma åt historiska data för att ha jämförelsematerial till sina mer samtida studier. Alltså beslöt man sig för att borra sig ner i isen på Grönland, där islagren har samlats under tusentals år. Det man får upp är långa sekvenser av lager som berättar om alltifrån hur varma eller kalla vissa år var – med viss felmarginal både för temperaturavvikelse och för året – till vilka föroreningar som funnits i luften. 

För åren kring 540, plus minus tio år, upptäckte forskarna en häpnadsväckande sak. Det visade sig att mängden sulfat var tjockt under flera års tid. Enda förklaringen till att det hamnat där är att det måste ha varit ett större vulkanutbrott som antagligen spred aska över himlen under lång tid. 

Just den här förklaringen är den bästa man har kommit fram till, även om den inte är accepterad av alla. En del vill ha det till att det var en meteorit som kolliderade med Jorden och som låg bakom det märkliga fenomenet med flera kallare somrar i följd. Det forskarna däremot är överens om är att den här väderhändelsen var den mest extrema under de senaste runt tvåtusen åren, och det finns vittnesbörd om att det snöade sommartid i Kina samtidigt som det var kallt och fuktigt runt Medelhavet och i Mellanöstern. 

De senaste åren har ytterligare en annan teknik gått framåt, vilket är studiet av trädens årliga tillväxt, så kallad dendrokronologi. Det visar sig att träd från stora delar av norra halvklotet, både från Amerika och även från Sverige och Finland, avslöjar att somrarna mellan åren runt 536 och 545 var ovanligt kalla. 

Så med de senaste årens forskning i bakhuvudet kan vi åter närma oss Eddans text om Fimbulvintern och Ragnarök. Det vi rent textmässigt vet om Eddan är att den skrevs ner i omgångar under lång tid, antagligen mellan 900- och 1100-tal. Innan dess har berättelserna säkert återberättats muntligt under generationer. Det är alltså mycket möjligt att de knyter an direkt till en historiskt upplevd tid som påverkades av den här märkliga vädersituationen som verkar ha rått under ett par år kring år 536. 

Ännu mer arkeologiska fynd som kommer fram hela tiden tyder på att samhället i norra Europa förändrades mycket vid den här tiden och att gamla seder och bruk förändrades. Nu övergavs många av de gamla boplatserna och antalet stora gravhögar minskade. 
Det vi kan säga säkert är att mycket pekar i samma riktning. Orden i Eddan klingar inte bara som en poetiskt framställd myt, utan verkar ha haft en betydligt mer verklighetsförankrad bild av hur vädret från ena året till det andra kunde förändras och därmed stjälpa folks möjlighet att överleva. Berättelsen om Ragnarök kunde sedd ur det perspektivet fungera som en betydligt mer praktisk och relevant historia än vi ofta tänker oss.